Johan Lien [2007]

13x19cm, mjukband, 73 sid.
engelsk text
ISBN 978-91-85747-05-4

Judas debutbok nedgången, nedkommen – med upphackad prosa som lämnar plats för tveksamhet – öppnas en rätt fram för ett deliriskt experimenterande med de kommunikationsfilter som var dag sätter villkoren för ens mest intima erfarenheter.

Introduktion av Nicklas Kappelin Kmarb:
Jag räknar det som ett privilegium att få lämna in dessa anteckningar till den första boken av Judas. Vem är då Judas? Tja, för att hålla oss inom det uppenbara, så är han en författare. Men detta är inte så enfaldigt som det låter. När denna snubbe skriver så sätter han iväg mot ett område där de flesta författare går förlorade, dvs, bundna av libidon i öster, medvetande-strömmen i väster, floden Lethe i söder och i norr av det stora okända. För Judas är det skrivna ordet – hans skrivna ord – en slags psykosomatisk sond, kapabel att dyka djupt in i känslor som dagtid bara erkänns till hälften eller som helt och hållet avvisas av förnuftet. Som osynlige mannen, kan det ta vägen varsomhelst. Det saknar skam. Det rör vid det oberörbara och sjunger de sånger som Solomon utelämnade. Nu när detta är fallet, är jag säker på att ni kommer att kunna lägga till ett rejält amen till vad jag sagt. Nu läs.

[utdrag ur boken]
“(…) their single purpose is to keep us here, alone, chained to the corners of our rooms
there will be no other truths than the single ones, no dreams but your own

i do, all, to be next to you, there will be no other dreams than yours, the ladies leave you, weeping, let other feelings be mixed, this, stay imprisoned, cornered, as man, sample others, to stay, you are not unique, dreams are chained to what she says
you hear no other dreamers, all is quiet at night, you can’t hear them die, listen closely, as you fall fast asleep at night, can you hear them cry, can you hear her cry

there’s no decision to make, you just roll with the punches, at night, citylights never blind the drunken or even the ones that stumble from trashcan to traschcan, the ones called hobos, bums, the one “most likely to succeed” the one with the pressure, the ones that want to be free, the ones she wants to leave

coffee, seem to be the same as always, phone doesn’t work, searching for the other other one, it’s morning, with wind from the pacific coming in, coming in to work too late, wouldn’t mind sleeping another day, cause i’d like to be here if she calls, don’t mind going to work, i don’t do anything at home, watching them all walk by, down by the supermarket, the mother is her daughter, the father is my son, can’t find the phone, bust that safe, see the true form the others, the other ones that are competing for the same, the same as you need, open the door, it’s not even the ones you missed it’s, the ones you will miss, dont even miss her when you should, to busy being bad, like thoughts go, go alone, don’t let us follow
this is not the way it’s supposed to end

it’s like i’m obsessed with her, can’t find my way back, i can’t sleep, unless i drink myself into a coma
i never intended this, or wanted it to be this way, like everyone else i want to be happy, but without her it doesn’t seem worthwhile, but i’ll get there, i’ll find my way back, find that path, the one meant for me, one day all this will be lost, then this will seem to have been a waste of time”