Nanok [2009] 61pp
ISBN 978-91-85747-13-9

“Vitblank Terror” was written by Nanok by the age of 17 and was rejected by Bonniers with the statement that a publication ”could be of damage to the author”. In 45 short diary-like poems the simultaneously nightmarish and extatic everyday-existence of a young woman is chanted.

The text is illustrated by a series of 9 images + cover by the artist Timothy Crisp, which creates a passage between typography and vector-graphics.

Recensioner:

[TIDNINGEN KULTUREN 091011] Terror var ordet. “Vitsippor, blåsippor, snödroppar, liljor, vinbär. Torra slidor. Vinden smälter glittret det lever i solsmält asfalt. Spår av blomblad, pappersglans. Backsippor glänser efter floden, genomskinligt tyg fladdrar runt ansikten. Jag vill inget se.” 

Dag ett av fyrtiofem, eller dikt ett om man hellre vill, i Nanoks verk Vitblank Terror. En bok som tidigare blivit refuserad av Bonnier, där man ansåg att en utgivning kunde vara till skada för författaren. Bara det är ju skäl nog för en kritiker att ge sig in i leken. För nog är det lite av en lek – om än en mycket mörk, skräckfylld och allvarlig lek – som Nanok ägnar sig åt. Jag syftar på i första hand på språket; ett språk som är utmanande fragmentariskt och jag får känslan av ett (mar)drömtillstånd där korta sekvenser blixtrar förbi. Färger som blodrött och blått, och skillnaden i värme kontra kyla är ständigt återkommande.

Författaren var bara 17 år då hon skrev Vitblank Terror och Bonniers refusering känns motiverad. Texterna gestaltar ett mer eller mindre dödslängtande jag, eller åtminstone ett jag som tycks ha gett upp hoppet om livet och enbart kan uppfatta det svarta i tillvaron. Iskall snö, jagande ögon och schizofreni. Jag kan dock urskilja en viss bakomliggande samhällskritik, där samhället och alla dess människor är orsaken till individens olycka; “Människor kan inte fria mig från sanningen. De är sinnesjuka. Teorier är döda och dogmer vissna som löven om hösten. Tårarna glänser svarta, världen är långt därnere.” Men för det mesta är det just olyckan, terrorn och dödskampen som skildras och fler än en gång kommer ett illamående över mig. Det är blod, rakblad, blod, rakblad.

Den serie på nio bilder som illustrerar texten, samt omslaget, är skapat konstnären Timothy Crisp. De fyller helt klart sin funktion och når mina sinnen genom att förstärka den obehagskänsla, skräck och vånda som texten gestaltar. Jag frågar mig om det är så här hjärnans rörelser ser ut när en människa befinner sig i kaos? Är drogpåverkad? Eller håller på att förblöda genom rakbladsvassa sår? Det är omöjligt att lämnas oberörd av Vitblank Terror. Jag har återkommande påpekat min olustkänsla, men det är inte i negativ mening och det långt ifrån den enda känsla Nanok drar ur mig. Litteratur ska beröra och ibland också uppröra! Denna text som skrevs av en 17-åring är oerhört stark, språkligt utmanande och ibland svårtolkad på grund av dess fragmentariska uttryckssätt. Det är en text som kräver att läsaren känner, den kräver sin plats under skinnet där den sprider sin kyla och den är ohämmad i sin vilja att berätta om en terrorfylld tillvaro. /Johanna Andersson